En förutsättning för att en uppfödare ska lyckas väl är att hon/han känner sin hundras. Uppfödare som under lång tid studerat en hundras innan de tar den första valpkullen har i regel en stabil grund att stå på och ett rimligt avelsmål klart för sig.
Det är i stor utsträckning uppfödarna som styr i vilken riktning utvecklingen inom en viss hundras ska gå. Kunniga och erfarna uppfödare med ett brinnande intresse och engagemang är den bästa förutsättningen för att avelsarbetet ska bli framgångsrikt, både för den enskilda uppfödaren och för hundrasen i sin helhet.
En förutsättning för att en uppfödare ska lyckas väl är att hon/han känner sin ras, känner till starka respektive svaga sidor och vet vad som är viktigt att prioritera i avelsarbetet. Det är kunskap som tar tid att skaffa sig, ibland flera år.
Många uppfödare har startat sin karriär med en hund avsedd enbart för sällskap. De har så småningom upptäckt glädjen i att träna och kanske tävla, och hundköpet har vuxit till ett allt större intresse för hundar i allmänhet och för den egna rasen i synnerhet. Det har lett till ideellt arbete i rasklubben, funktionärs- och instruktörsutbildning, kurser och utlandsresor till utställningar m.m. – sammantaget en gedigen och mångsidig utbildning i den egna rasen ur alla aspekter.
Det är klokt att lära känna en hundras väl innan man ger sig i kast med avelsarbete. Idag finns det mycket att läsa på internet och en hel del litteratur om olika raser (ibland dock endast på engelska), och special- och rasklubbar arbetar allt mer aktivt med informationsspridning. Medlemskap i aktuella klubbar gör det möjligt att delta i aktiviteter som har anknytning till rasen och nästan alla klubbar har en tidning med fokus på det gemensamma intresset.
De rasspecifika avelsstrategierna, RAS, som rasklubben arbetat fram ger en bild av vad du som uppfödare bör tänka på i avelsarbetet. SKKs registreringsregler har också skrivningar som rör enskilda raser och att känna till dessa är baskunskap för en uppfödare.